En flicka och två språk - Yksi tyttö ja kaksi kieltä

Tässä tekstissä minä, Jenny, puhun vähän siitä miten ja miksi päädyin Turun Tyttöjen Taloon harjoitteluun. Teksti kertoo myös siitä, miltä tuntuu kun puhuu vain ruotsia ja sitten meneekin paikkaan, jossa puhutaan jotain muuta kieltä. Haluan kannustaa kaikkia ottamaan riskejä elämässä, koska niistä voi tulla niin hyviä kokemuksia. Olen kiitollinen itselleni, että otin riskin ja huomasin, että se ei ollutkaan niin hankalaa.

 

Jag tänkte idag skriva om ett tema som känns väldigt aktuellt för mig just nu, att kunna tala olika språk. Jag är en ingrodd finlandssvensk som har växt upp i den lilla staden Ekenäs där de flesta talar svenska och den finska andelen är runt fem procent. När jag var yngre hade jag som tur var människor i min omgivning som talade ofta finska så grunderna lärde jag mig och dem har jag hållit hårt fast vid även om de just nu ligger gömda längst in i någon vrå. När jag talar om just nu menar jag min pågående praktikperiod på Turun Tyttöjen Talo där jag varje dag talar endast och enbart finska och skall fortsätta göra det i nästan två månader ännu.

Det tog länge innan jag bestämde mig för att höra med Tyttöjen Talo ifall de hade en praktikplats att erbjuda. Detta enbart på grund av finska språket. Jag var rädd för att ta risken och det kändes otroligt skrämmande att jag skulle vara tvungen att tala finska varje dag och skriva och förstå ett mera fint och fackligt språk, vet inte varför jag relaterade till fackspråk men man målar väl alltid upp vissa skräckscenarion åt sig själv. Jag letade febrilt efter olika svenska organisationer och föreningar men dessvärre hade ingen av dem något att erbjuda som var intressant för mig eller som jag kände att jag kunde få mycket ut av så jag hamnade svälja min rädsla och bestämde en intervju med Turun Tyttöjen Talo. Orosmolnen uppstod och med nervositeten på nivå max gick jag dit, hur skulle detta gå?

Vi hade tidigare med vårt team besökt platsen så på det viset var stället bekant, jag visste även om andra från samma utbildningslinje som hade utfört sina praktikperioder här. När jag sedan träffade två av ledarna på intervjun förstod jag direkt att detta var rätt plats för mig. Från att ha gått på intervjuer där jag fått svaret ”nå du kanske kan göra det här om du nu vill...” till att få mängder med intressanta idéer och saker jag kunde göra blev jag väldigt positivt överraskad även om min finska fortfarande stod där som en liten mur mellan mig och möjligheterna.

Som tur var blev jag antagen som praktikant och trivs väldigt bra fast varje dag har sina små finurligheter så som; alarmet som jag drömde mardrömmar om och som pep och skrek så att jag darrade av adrenalin för att jag lyckades få av det en måndagsmorgon. Även ord som ”jälkeenjäänyttä ruokaa” har jag lyckats få ur mig så att de som var på plats fick sig ett gott skratt.

Jag vill med min text peppa er som står på tröskeln till någonting nytt men tvekar på grund av till exempel dina språkkunskaper, att försöka ta risken för det är värt det. Att slänga sig in i det ovetande och ta risken är ibland det bästa du kan göra åt dig själv och jag har aldrig varit så tacksam till mig själv för att jag vågade göra det här, ta ett kliv över kanten och tro att jag faller men istället märka att jag visst kan flyga.

- Jenny, Praktikant på Turun Tyttöjen Talo