Visit på Åbo Svenska Teater 25.4.2013

Åbo Svenska Teater är det äldsta teaterhuset i Finland. Det första teaterhuset byggdes på 1810-talet, men det brann ner år 1827 i Åbo Brand. P.J.Gylich planerade den nya teaterbyggnaden som öppnades år 1839.

Teatersalongen ser vacker och fantastisk ut. Det finns röda och mjuka bänkar/fåtöljer. Scenen är enorm och det finns plats för en liten orkester under den. Det finns en fin ljuskrona och vackra änglamålningar uppe i taket. En del av balkongerna är utsmyckade med äkta guld.

Det gamla huset har också sina spöken. Arne-spöket hemsöker teatern. Han var scenmästare för länge sedan och dog eftersom han föll ner från balkongen. Han var jättenoggrann. Man tror att han hjälper till med att göra kulisser innan premiärer, och därför blir allting klart i tid till föreställningen.

Jag lärde mig mycket. Jag skulle aldrig ha trott att om det medverkar fem skådespelare i en föreställning behövs det 30-40 andra människor för att förbereda den. Det var värt att gå på en rundtur!

Vad inspirerar dig?

Här kan ni se foton från Inspirations -workshopen som ordnades i Pargas den 3 december 2012. Deltagarna i workshopen fotade saker med temat inspiration.

Alla kuvia Paraisilla järjestetystä Inspiraatio-työpajasta 3.12.2012. Yhtenä tehtävänä osallistujat kuvasivat heitä inspiroivia aiheita.
 

Varför blogga?

Toinen tekstini kertoo suhteestani bloggaamiseen ja siitä, mistä minä olen aloittanut. Kerron myös vähän kirjoitusaiheistani kuten musiikki ja unelmat sekä muista blogeista tai hyvistä sivuista. Tekstin tavoite on inspiroida ihmisiä itse kirjoittamaan blogia ja poistaa paineita sen suhteen mistä voi ja mistä ei voi kirjoittaa. Koska kaikki käy, jos sinulla on intohimoa :)

Bloggar är nu för tiden någonting som nästan de flesta gör, har provat på eller läser. Ett fenomen som steg som från ingenstans och som har hållit sig trendigt väldigt länge. Jag skapade min första egna blogg i december år 2007, nästan 5 år sedan, då var jag sexton år gammal och väldigt vilsen i livet. Jag blev bekant med att blogga och överhuvudtaget vad bloggar är för något genom en slump då jag ramlade över en svensk blogg vid namnet niotillfem. En kort tid efteråt fick jag höra att en av mina närmaste kompisar redan själv drivit en blogg under några månader och efter detta bestämde jag mig för att själv testa på saken, det kunde ju inte vara så svårt?

Jag skriver om mitt vardagliga liv på ett dramatiskt och ibland små romantiskt sätt, jag älskar att överdriva och få mina texter att leva med metaforer och ord som till exempel ack. Allting började med att jag gillar att skriva dramatiska och tårdrypande texter om kärlek utan egentligen någon speciell orsak och då jag började blogga följde det på något sätt med. Så klart skriver jag helt vardagligt ibland men det känns fel, jag har alltid haft behovet av att vara lite udda och inte köra på samma saker som alla andra. Jag kunde till exempel aldrig tänka mig att starta en modeblogg eftersom det finns så många redan och för att i dagens läge är det svårt att bli känd som en ny bloggare, i så fall måste du verkligen stå ut ur mängden men kom ihåg detta är enbart mina åsikter låt inte dem hindra dig från att följa dina drömmar. Däremot nämner jag ofta saker jag tycker att är fina och berättar om speciella föremål, sidor, musik eller annat som inspirerat mig. Jag gör också listor och skriver upp sådant jag vill göra i framtiden, man kunde säga att min blogg är platsen där jag tydligast får fram vad jag drömmer om och behöver just nu. Jag tror att ju mera personligt och naturligt du skriver desto vackrare blir dina texter. För mig är det texten som är det viktigaste och inte bilderna även om jag gärna skulle satsa mera på dem. Ett tips är att ladda ner gratis programmet poldroid där du kan laga dina fotografier som polaroid bilder, ett program jag använder nästan alltid då jag laddar upp bilder, gotta love old school. Jag skriver ofta mina texter som små gåtor där det enbart är jag som förstår vad texten handlar om och det gör hela bloggandet lite finare eftersom människor får tolka texterna helt som de vill och relatera till dem på olika sätt.

Började mitt bloggande på svenska sidan blogg.se där jag stannade kvar tills 2011 för att sedan övergå till den finlandssvenska bloggportalen ratata.fi och rekommenderar varmt ratata eftersom man hittar mängder av inspirerande bloggar där och sidan är lätt att använda.

Citat från min blogg:

·         Det är hemskt när man en dag vaknar och
verkligheten står där och sparkar dig i huvudet.
För du har ingen aning.. Den bara ploppar upp som från ingenstans

·         Oh, det är så vackert med människor som blir förtjusta.
Som smilar och för första gången på länge känner något.
Just därför kanske det inte gör något att det är grått ute idag..
För inside är allting bara i fina färger

De bloggar jag läser mest:
Niotillfem

·         ElsaBillgren

- Jenny, Praktikant på Turun Tyttöjen Talo 

En flicka och två språk - Yksi tyttö ja kaksi kieltä

Tässä tekstissä minä, Jenny, puhun vähän siitä miten ja miksi päädyin Turun Tyttöjen Taloon harjoitteluun. Teksti kertoo myös siitä, miltä tuntuu kun puhuu vain ruotsia ja sitten meneekin paikkaan, jossa puhutaan jotain muuta kieltä. Haluan kannustaa kaikkia ottamaan riskejä elämässä, koska niistä voi tulla niin hyviä kokemuksia. Olen kiitollinen itselleni, että otin riskin ja huomasin, että se ei ollutkaan niin hankalaa.

 

Jag tänkte idag skriva om ett tema som känns väldigt aktuellt för mig just nu, att kunna tala olika språk. Jag är en ingrodd finlandssvensk som har växt upp i den lilla staden Ekenäs där de flesta talar svenska och den finska andelen är runt fem procent. När jag var yngre hade jag som tur var människor i min omgivning som talade ofta finska så grunderna lärde jag mig och dem har jag hållit hårt fast vid även om de just nu ligger gömda längst in i någon vrå. När jag talar om just nu menar jag min pågående praktikperiod på Turun Tyttöjen Talo där jag varje dag talar endast och enbart finska och skall fortsätta göra det i nästan två månader ännu.

Det tog länge innan jag bestämde mig för att höra med Tyttöjen Talo ifall de hade en praktikplats att erbjuda. Detta enbart på grund av finska språket. Jag var rädd för att ta risken och det kändes otroligt skrämmande att jag skulle vara tvungen att tala finska varje dag och skriva och förstå ett mera fint och fackligt språk, vet inte varför jag relaterade till fackspråk men man målar väl alltid upp vissa skräckscenarion åt sig själv. Jag letade febrilt efter olika svenska organisationer och föreningar men dessvärre hade ingen av dem något att erbjuda som var intressant för mig eller som jag kände att jag kunde få mycket ut av så jag hamnade svälja min rädsla och bestämde en intervju med Turun Tyttöjen Talo. Orosmolnen uppstod och med nervositeten på nivå max gick jag dit, hur skulle detta gå?

Vi hade tidigare med vårt team besökt platsen så på det viset var stället bekant, jag visste även om andra från samma utbildningslinje som hade utfört sina praktikperioder här. När jag sedan träffade två av ledarna på intervjun förstod jag direkt att detta var rätt plats för mig. Från att ha gått på intervjuer där jag fått svaret ”nå du kanske kan göra det här om du nu vill...” till att få mängder med intressanta idéer och saker jag kunde göra blev jag väldigt positivt överraskad även om min finska fortfarande stod där som en liten mur mellan mig och möjligheterna.

Som tur var blev jag antagen som praktikant och trivs väldigt bra fast varje dag har sina små finurligheter så som; alarmet som jag drömde mardrömmar om och som pep och skrek så att jag darrade av adrenalin för att jag lyckades få av det en måndagsmorgon. Även ord som ”jälkeenjäänyttä ruokaa” har jag lyckats få ur mig så att de som var på plats fick sig ett gott skratt.

Jag vill med min text peppa er som står på tröskeln till någonting nytt men tvekar på grund av till exempel dina språkkunskaper, att försöka ta risken för det är värt det. Att slänga sig in i det ovetande och ta risken är ibland det bästa du kan göra åt dig själv och jag har aldrig varit så tacksam till mig själv för att jag vågade göra det här, ta ett kliv över kanten och tro att jag faller men istället märka att jag visst kan flyga.

- Jenny, Praktikant på Turun Tyttöjen Talo